Frankrike har fått bättre tillväxtsiffror än förväntat. Genast kommer uttalande som, ”Frankrike är inte Europas sjuke man” från Peirre Moscovici, Frankrikes finansminister (i dagens FT). Många andra exempel på samma fenomen ser man idag, ett är SBAB:s derivat- och placeringsbeslutsfattare (i dagens Di). Vilket fenomen pratar jag om?

2002 års vinnare, av Riksbankens Ekonomipris till Alfred Nobels minne, Daniel Kahneman behandlar i sin bok ”Thinking fast and slow” beteendevetenskapliga aspekter vid beslutfattande som verkar vara relevanta just här.

Säg att möjligheten att vinna på ett lotteri är 1 på 100 då tror vi att den är 5 på 100. Vi tror att möjligheten att vinna är 5 gånger större än den verkligen är.

Om möjligheten är 99 på 100 att vi ska vinna tror vi att det bara är 90 på 100. Alltså risken att det vi vill ska hända inte händer är 10 gånger större än verkligheten säger oss.

Det kallar han ”loss aversion”, förlustundvikande. Vi verkar vara mycket mer rädda för att förlora något än vi är att inte få något. Även om vi också övervärderar möjligheten vid låg chans.

Frankrikes finansminister visar just dessa tendenser genom sitt uttalande. Han vill inte ändra på något till det värre genom mer besparingar, utan hoppas på att nu har det vänt. Liknade gäller SBAB som fortfarande hoppas att förlusten ska försvinna.

När ska vi lära oss att se sannolikheten i vitögat istället för att vara ”förlusträdda” optimister. / Ulf Egestrand