I sin senaste typiskt träffande söndagsartikel, ”Den stora blåsningen”, skriver Andreas Cervenka, på Svenska Dagbladet, om digitala pengar på banken och sedlar i handen. Pengarna på fickan är alltid lika mycket som det står på dem, en hundralapp är hundra kronor, men hundra kronor på banken kan vara noll kronor nästa dag. 

En bank kan gå omkull men det gör inte pengar i fickan.

En annan skillnad som kan vara lika dramatisk är priset på pengar, riksbankens ränta. Räntan indikerar skillnaden mellan pengar i handen och bankkontot.

Om riksbankens ränta är hög, oftast under tider med hög inflation, så är pengarna på banken mer värda än dem på fickan. Du får ränta på pengarna i banken, om det är det omvända så är pengar på fickan mer värda. Pengarna på fickan kan ju aldrig få ett nollvärde.

Men riskbanken har tron att pengar på fickan alltid brinner och snabbt kommer att konsumeras upp. Sedan 2008 verkar det inte vara fallet. Vi verkar inte spendera mer även om räntan är rekordlåg.

Här kommer en annan faktor med pengar. Pengar är frihet.

Vi har mest varit fokuserade på att bli rika utan att ha frihet som mål. Vi är mer skuldsatta än någonsin och de senaste tio åren har det inte skapats något högre värde på något annat än råvaror, obligationer och för gemene mans fastigheter. Ni kanske minns min senaste blogg, ”Lånekarusellen gör husköparen yr”. Är det så att yrseln börjar avta?

Börjar vi inse att pengar inte bara symboliserar den siffra som står på sedeln eller bank kontot, utan också frihet? I så fall är sedeln på fickan den ultimata friheten. / Ulf Egestrand