Huspriserna rusar står det var och varannan dag i tidningen.

Detta låter som år 1928 och 29. Då rusade aktiepriserna i USA upp för att det fanns för lite av den varan, sa man. Alla ville komma åt aktier och bli rika. Det sades t o m att alla har rätt att bli rika, som om det vore möjligt. Se tidigare blogg ”Leva eller bli rik”.

Är det någonting jag missat?! Lönerna rusar inte, räntan faller inte och amorteringskraven minskar inte. Vad händer? Det flyttar in mer människor till tätorten heter det och det gör att priserna går upp.

Pris är inte lika med värde. Pris beskriver hur mycket ett hus kostar att köpa. Medan värde är vad som kan förväntas i kassaflöden från huset under husets livslängd. Fråga någon som driver fastighetsbolag.

Warren Buffett, en av världen mest kända investerare, har som princip att leta efter värde. Ett företags tänkta kassaflöden är värdet. T ex hur mycket kan en hyresgäst betala i hyra om du driver fastighetsbolag. Det är de pengar som du kan gå och köpa mjölk för. Om priset är lägre än värdet då blir Buffett köpsugen.

George Soros en spelare på finansmarknaden är fokuserad på rörelsen i priset och bryr sig inte så mycket om värdet. Alltså mer inriktad på psykologin i marknaden.

Skillnaden mellan dessa två är att Buffett tänker aldrig sälja och om han gör det så är det efter en lång tid. Däremot Soros är snabbfotad och tar hem vinster och förluster väldigt fort. Hans mest kända vinst är när han spekulerade i brittiska pundet i början av 90-talet och tjänade flera miljarder.

Husmarknaden för boende är en Warren Buffettmarknad och inte en Sorosmarknad. Du måste titta på värde och inte vara prisfixerad.

Vad husmarknaden liknar idag är aktiemarknaden innan den stora kraschen 1929. Priset är inte ett dugg relaterat till värdet då många inte kan amortera av sina lån med sin framtida lön. Frågan är bara om det är 1927, -28 eller -29 idag.

Fastighetsmarknaden ser mer ut som en seriefigur som springer över ett stup och fortsätter rusa i luften. Det är en stillastående rusning. /Ulf

Idag är de flesta rädda för att missa bostadsresan med prisuppgång och väntad rikedom.

Sedan 90-talet har vi upplevt en räntenedgång av sällan skådat slag. För 25 år sedan kunde du bara låna 800.000 kr om du hade råd med en räntekostnad på 6.700 kr i månaden men idag kan du låna hela 4.000.000 kr för samma månadspeng.

Lönen i plånboken har också gått upp med 50 % under denna tid. Detta ser ju suveränt bra ut. Vilken kanonresa!

Men vad vi glömmer bort är att vi idag tar lån som är 4 ggr vår årslön, i Stockholm ännu mer, istället för de 2ggr som för 25 år sedan. Vi lånar alltså dubbelt så mycket eller mer i förhållande till vår lön än vad vi gjorde i början av 90-talet.

Tre av fyra nya låntagare kör med rörlig ränta och en av tre amorterar inte idag. Därmed har möjlighet till större lån ökat än mer. Detta har fungerat bra för plånboken. Men plånboken lever i nuet och ser inte in i framtiden.

Det som görs idag i bostadsmarknaden är som att köra bil i mörker utan ljus. Det fungerar kanske bra om vägen är rak och inga hinder kan dyka upp. Men om räntan skulle gå upp, amortering och skatter skulle ändras, då ser det kanske inte så bra ut för vår plånbok.

Men man kan ju alltid sälja sitt hus om det skulle köra ihop sig. När du vill köpa finns det alltid ett pris. Men när du vill sälja finns inte alltid ett pris och då sitter du med svarte Petter och ett lån du inte kan bemästra.

Skulle du låna 4 miljoner för att köpa aktier för 5 miljoner i ett fastighetsbolag om du kunde? Varför gör du det i ditt hus?

Tre tips till er som inte har råd att köra i diket:

1. Köp billigare. Leta mera och var ekonomiskt förnuftig. Kanske du kan bo mindre eller ha längre till jobbet.
2. Bind räntan. Det är alltid bra att veta sin månadskostnad då det är mycket svårare att öka sin inkomst.
3. Amortera. Huspriser går inte alltid upp. Fråga någon som var med om tidigt 90-tal.

Tänd ljuset och sänk farten./Ulf

Någonting har hänt. Förr i tiden sparade man för att kunna leva, idag sparar man för att bli rik.

Det är en avsevärd skillnad mellan ”att spara för att leva” och ”att spara för att bli rik”.

Om vi börjar med ”att spara för att leva”. För att kunna leva behöver du veta vad du vill ha och vad du vill göra med ditt liv; bo som du vill bo, äta det du vill äta, ha den utbildning du vill ha, åka på den resa som du vill åka, bära de kläder du vill bära. Du gör helt enkelt som du vill. Vad detta kostar är det beloppet du behöver spara för att kunna leva.

Men om du vill spara för att bli rik är det bara en tävling med andra. Rik är ett adjektiv som beskriver dig i relation till andra omkring dig. Det är inte längre ditt mål som gäller utan ditt mål i förhållande till andras mål. Detta tar aldrig slut för det finns alltid andra som är rikare än du är.

Men är det inte bra att vara rik? Det borde ju räcka till allt jag behöver. Nej, ditt fokus blir då på vad andra tycker att du ska ha och göra. Du kanske tror att du behöver mer än du har och sträcker dig för långt och tar onödiga risker, t ex skuldsätter dig i ditt boende mer än du känner dig bekväm med. Detta bara för att kunna bli rik.

Alla kan inte bli rika. Det är per definition en tävling där mycket få kan lyckas. Alla kan inte stå på prispallen. Om alla försöker blir det lätt en prisbubbla.

Tänk till vad Du vill med ditt liv och lev det. Du är bäst på ditt liv. Kom ihåg att du sparar inte för att bli rik utan du sparar för att leva. Det betyder inte att du inte ska ha höga mål men det ska vara Dina mål./Ulf

Om Thomas i Express

Mina tankar går till Thomas föräldrar. Det ska inte vara så här.

En vän har gått bort. Min första vän har gått bort.
Vi har känt varandra i mer än 30 år med många glada och pratsamma stunder. Jag som brukade bo hos Thomas när jag var i Stockholm. Han erbjöd mig alltid att bo över även om lägenheten han hade inte var stor. Han var en varm, omtänksam och gästvänlig person. Konstig känsla att aldrig få träffa honom igen. Jag kommer att sakna hans rättframma råd och idéer. Han var nyfiken på världen och människor. Bland det sista vi pratade om var kreativitet. Han hade nämligen så sent som i våras läst ämnet på Lund universitet.
Konstig känsla att aldrig få träffa honom igen. Denna tanke kommer åter, åter igen. Det känns som han finns där någonstans och skall dyka upp när som helst. Jag vet att det inte är möjligt men kan inte släppa känslan.

Min far dog i midsomras. Det är inte samma sak. Jag hade möjlighet att se min far bli äldre och förberedas för det oundvikliga. På något sätt fick jag möjlighet att tacka och säga hej då. Jag saknar honom med hans humor och värme, djupt. Men det kan jag acceptera det var naturligt, så ska det vara.

Men en vän är någonting annat. Man delar andra saker med en vän en annan typ av bollplank och stöd. Man pratar om saker man inte kan eller vill prata med sina föräldrar om. En vän är på ett helt annat plan.

Kommer aldrig mer att ta en öl med Thomas.

Man får heller inte möjlighet att tacka för allt och säga hej då till en vän som rycks bort mitt i livet.
Att förlora en vän är inget man förväntar sig när man är 59 år gammal,
det finns inte i sinnesvärlden.

Varje gång jag bläddrar genom mobilen dyker Thomas upp. Det är nästan som man vill ringa. Det går inte. Det känns så overkligt.

Det tar tid för en sorglig nyhet att bli en del av verkligheten.

Mina tankar går till Thomas familj.

Ulf Egestrand

All accepterad nationalekonomisk teorier under 1900-talet har varit baserad på tesen, ”den rationella agenten”: Att vi hela tiden söker det ekonomiskt optimala i utfallet. Och detta ska vara baserat på insamlad fakta och inget annat. Inget känslodravel här inte.

Men Elin slår återigen i sin nya blogg hål på myten om den rationella agenten. Denna gång med hjärnpåverkade argument.

Det jag kommer att säga nu är inte för att skrämmas utan mer någonting att ta tänka på.

Hur ligger det till med det viktigaste beslutet i livet? Val av livskamrat.

Detta beslut kommer vara helt avgörande för din/er ekonomi. Alla beslut ni kommer att ta kommer påverka er plånbok. Om så det gäller: val av bostad, val av möbler, val av inredning, val restaurang, val av semestermål, val av bil. Om det gäller: val av bank, val av sparform, val av aktie.

Hur mycket insamling och bearbetning av objektiva fakta ligger till grund för valet? Hen är trevlig, smart, fascinerande, snygg, rolig, sexig. Och hur mycket tid lägger du ner på beslutet? För vissa tar det bara någon sekund (för Prins Carl Philips mamma och pappa ”sa det bara klick”).

Det intressanta med val av livskamrat är att det förbjudet att nämna ordet pengar. Även om, enligt många undersökningar, pengar är den största anledningen till separationer

Om pengar skulle komma på tal, kommer ändå dina vänner och föräldrar hoppa till den viktigaste frågan: Älskar du din partner?

Om vi använder oss av känslan vid val av livskamrat. Hur tror vi då att vi kan undvika våra känslor vid andra beslutsituationer? Vi kan inte det.

Vi drivs av känslor.

Känslor är som kognitionsvetaren Elin Helander säger helt avgörande för att kunna fatta beslut. Det beskrivs på ett fantastisk slående sätt i sketchen: ”Aftonbladet eller Express?” med Gösta Ekman och Tage Danielsson från revyn ”Lådan”. (För er som inte var med på den tiden kan jag säga att det är en riktig klassiker.)

Även om känslor kan vara förödande vid ett beslut är de helt avgörande för att bli fattade.

Vi är nu livsnjutningens tid. Låt dig utnyttja dina känslor men låt inte dina känslor utnyttja dig.

Trevlig midsommar/Ulf

Den rationella agenten.

I sin senast blogg skriver Elin Helander om att vi inte alltid är rationella utan att våra känslor styr oss. Hon ger också belysande exempel på det.

Jag är den förste att skriva under på detta. Nu tror ni naturligtvis att det kan ju inte stämma. Finans måste vara baserat på rationellt tänkande. Hur kan vi annars lita på dem?

Bra fråga men min erfarenhet säger någonting helt annat.

Det jag kommer att säga nu är ingenting emot vare sig valutahandlare eller nationalekonomer (jag har själv varit valutahandlare och betett mig som historien nedan). Alla fyller sin roll och funktion i vårt samhälle.

En valutahandlare är en person som köper och säljer valutor och har till uppgift att tjäna pengar för banken som hen jobbar på.

Irrationell rationell.

En dag kom en nationalekonom till en valutahandlare. Nationalekonomen berättar om världsläget och alla dess siffror. Prognos var att svenska kronan skulle bli svagare inom ett par månader. Var på valutahandlaren som behöver tjäna pengar idag säger. ”Det där låter nog bra. Men vad ska jag göra NU? Ska jag köpa eller sälja kronor?” Nationalekonomen hade inget svar. Han jobbar ju med längre prognoser.

Under morgonen spreds det ett rykte om att en annan bank höll på att sälja kronor för ett stort industriföretags räkning. Och när kronan började gå svagare skrek valutahandlaren ut över handlarrummet. ”Sälj kronor!” Hans magkänsla sa nämligen att kronan snart kunde gå mycket svagare.

På kvällen blev valutahandlaren intervjuad av en tidning om varför kronan hade blivit svagare under dagen. Han vågade ju inte använda sin magkänsla som förklaring. Så han använde nationalekonomens språk med tillväxt, inflation och ränteläget för att förklara varför svenska kronan hade försvagats.

Varför gjorde han det?

Känslor är inte ok att använda som argument för ett agerande eller tyckande. Då använde han sig av klassiskt vetenskapligt förankrade argument. De tror vi på. Därför lät han som nationalekonomen i intervjun.

Vad kan du göra åt det? Inte mycket. Var bara medveten om att vad som beskrivs med siffror och rationella argument behöver inte vara hela historien.

Mitt råd: Ta allt med en nypa salt. Och var medveten om att vi inte är rationella agenter./Ulf

Finta prokrastineringen

Kognitionsvetaren Elin Helander skriver idag på sin blogg om uppskjutande beteende (prokrastinering) och ger tips på hur du kan finta den med några enkla knep.

Jag gillar hennes knep och utan att veta om det har jag själv använt mig av dem ett flertal gånger.

Dessa knep ”lockade” mig till ett bättre beteende. För ibland måste man ”locka” och lura sig själv lite för att komma igång med vissa saker. Speciellt om det handlar om förändring.

Såhär har jag använd knepen som Elin Skriver om

1. Lagt undan pengar innan du har fått dem

Hur då? Jo, i min tanke har jag redan placerat dem på ett konto som inte får röras. Dessa pengar finns inte med i min inkomst för att täcka kostnader och konsumtion. Om din lön netto är 15.000 och du vill spara 200 så måste du i din hjärna endast ha en lön på 14.800. När du får en löneförhöjning ökar du din tänkta nettolön med ett mindre belopp än höjningen. Då ha du höjt ditt sparande utan att du känner av det. Det skapar automatik.

2. Flytta framtiden hit

När belöning av ditt sparande ligger långt i framtiden. Flytt framtiden hit. Känn hur det skull kännas att leva där och då med eller utan dessa pengar. Det verkar konstig, Men att göra denna tanke övning ökar möjligheterna att du börjar spara. Jag har använt mig av den. (Du kan läsa mer om detta i Walter Mischels bok “The Marshmallow test”.) Prova det kostar inget.

3. Lägg 15 min på uppgiften

När jag skrev på min bok var det många gånger som jag inte kunde eller ville skriva. Då sa till mig själv: OK jag öppnar datorn och lägger fingrarna på tangenterna, så får se vad som händer. Det fungerade för det mesta och var enklare än jag trodde. Testa själv med något som inte lockar.
Som Woody Allen sa: ”80 % of life is showing up.” (Att infinna sig är 80 % av livet.)

Prova, kanske det fungerar för dig med/Ulf

Tack, Bengt! Rättelse i “Börja nu!”:

4 Hur mycket vill du lämna efter dig?
En samvetsfråga. Slå in det som ett negativt belopp för FV (framtida värde).

Börja nu!

Visst är det jobbigt när du inte gör det du har förutsatt dig? I Elin Helanders senaste blogginlägg skriver hon om just detta fenomen som kallas för uppskjutande beteende – vad det är och varför vi alla drabbas av det.

Jag liksom alla andra har denna inbyggda svaghet. Jag är inte alltid disciplinerad, det ska gudarna veta. Till exempel hade jag verkligen svårt med att spara. Jag tänkte att det hinner jag med.

Men tiden rinner snabbt iväg. Och du ska använda just tiden till din fördel.

Därför var det en evig lycka för mig att få träffa Len. (Jag beskriver vårt möte i mitt förra inlägg.)

Len inspirerade mig till att sätta upp mål. Målet blev att vara ekonomiskt fri vid 55 års ålder. Det var mitt mål-datum. Detta innebar att jag var tvungen att definiera ett totalbelopp som skulle finnas på mitt konto vid mitt mål-datum.

I detta inlägg kan du läsa mer om en bra teknik för att göra just detta.

Målbelopp

Om du vill bli ekonomiskt fri måste du först veta hur mycket pengar du behöver för att klara dig. Detta kallar jag för målbelopp.

Nedan beskriver jag stegvis hur du kan ta reda på ditt målbelopp. Med hjälp av denna kalkylator kan du enkelt göra de beräkningar som behövs.

Så här använder du kalkylatorn. Du kan smidigt laborera runt med olika siffror och alternativ.

Fyra frågor du behöver besvara

1 Vad kommer din månadskostnad vara?

Ta med alla utlägg; boende, mat, kläder, telefon, nöjen, resor, sjukvård, etc. Glöm inte något. Slå in detta minusbelopp för PMT i kalkylatorn (peng per månad).

2 Hur länge kommer du att leva efter ditt måldatum?

Detta är en svår fråga. Jag tog i. Jag antog 480 månader vilket är 40 år. För vem vill leva längre än sina pengar. Slå in de antal månader du tror dig kommer att leva efter du nått ditt drömdatum för NP (antal månader).

3 Vilken verklig avkastning förväntar du dig på ditt kapital?

Ta hänsyn till inflationen genom att dra av den från avkastningen. Jag var konservativ och sa 3 % . Slå in din förväntade verkliga avkastning på IR (räntesats).

4 Hur mycket vill du lämna efter dig?

En samvetsfråga. Slå in det som ett negativt belopp för FV (framtida värde).

Lek runt

Läs hemsidans instruktioner. (Är du dålig på engelska kan du alltid använda Google translate.) Jag gjorde själv fel med räntesatsen. Det får enorma konsekvenser på uträkningen. Så kolla hur du slår in den. Och genom att klicka på PV-knappen får du nu ditt målbelopp.

Gör allt detta minst en gång i månaden. Prova beräkningar med olika belopp och räntor. Lek runt. Det ger dig bra känsla för vad som är viktigast.

Denna fokusering på mitt målbelopp har hjälpt mig att nå mitt mål. Här kan du läsa mer om hur du sätter upp bra mål för att lyckas i Elin Helanders blogg ”Hjärnkoll på ditt sparande”.

Sen gäller det att börja spara.
Utan mål ingen början.

Börja nu! /Ulf

Vanor vi ärver

Vi formas av våra gener, men också vår miljö. Men hur vår miljö påverkar oss hur vi ser på och hantera pengar är vi inte alltid medvetna om. Elin Helander skriver i sitt senaste inlägg om att det inte bara är sjukdomar som smittar, utan även beteenden.

Vilka har du i din närhet och hur smittar de dig?

Jag har själv funderat över detta och kommer att berätta om 3 personer som har präglat mig och hur jag ser på pengar – på gott och ont.

Vilka har smittat mig

Jag växte upp i en liten by utanför Kalmar tillsammans med en lillasyster. Min far arbetade på kontor, och min mor inom vården. Vi var en ganska vanlig svensk familj på 60-talet helt enkelt.

Det första som jag fått med mig med modersmjölken är ”Den som är i skuld är inte fri.” Om det diskuterades något om pengar var det hur skulder skulle betalas av. Det betyder även bostadslån. Detta är en anledning till att jag bestämde tidigt i mitt liv att jag skulle vara skuldfri vid 50.

Det andra: Aktier är farligt, oberäkneligt och är för spekulanter. Därför undveks detta diskussionsämne till varje pris. Resultat: Jag har inte hållit på med aktier. Även om jag tidigt i livet kom in i bankvärlden höll jag mig ifrån det.
Och vilket misstag har inte det varit?

Det tredje är, Du måste göra det för det ordnar sig inte. Ingen kommer att göra det för dig. Detta var något jag fick lära mig hemifrån. Men när det gäller pengar tog det ändra fram till jag var 35 år innan jag förstod innebörden av det.

Vid 35 års ålder var jag på resa i Australien och mötte då dubbelgångaren till Sena Connery, den första James Bond.

Hans namn är Len och jag är honom evigt tacksam.

Han sa nämligen till mig att du måste se till att bli ekonomisk fri. Och han berätta för mig om den fantastiska kraft som finns i ränta på ränta formeln (Einsteins favoritformel).

Använd tiden

Len sa, ”om du sparar 10 % av din årslön år under 10 år och om avkastningen är 10 % kommer du först och främst att ha en avkastning på kapitalet som är lika stor som ditt sparande.”

Det andra han sade är att någon som börjar spara 10 år efter dig kommer aldrig i kapp – tiden är alltså din vän.

Samtalet med Len ändrade mitt liv!

Jag gick direkt hem och räknade på hur mycket jag skulle behöva för att vara ekonomisk fri vid 55 års ålder.

Och jag lyckades!

Jag är mycket glad att Len smittade mig med sin inställning till sparande.

Jag måste också erkänna, att vara skuldfri var också en grundsten i framgången. Om jag sedan hade arbetat med att ändra min ärvda inställning till sparandet i aktier hade resan kanske varit enklare.

Vilka vanor har du ärvt? Vilka är bra? Vilka borde du ändra på?

Och vilka beteenden vill du att dina barn ska ärva?

Det är nämligen aldrig försent. Sök bara efter inspirerande människor och exempel och låt dem smitta dig med sitt tänk. Jag hade turen att träffa Len.

Lycka till//Ulf

I denna blogg ”Pengar är energi” skriver jag om hur du blir mer effektiv med dina pengar och snabbare kan nå din ekonomiska frihet. Jag som skriver har själv gjort en ekonomisk resa: från vaktmäster i en bank till finansdirektör i ett globalt företag. Jag har även varit ordförande i en av världens mest framgångsrika hedgefonder som handlar i valutor. Jag har också privat förlorat större delen av min förmögenhet men kommit tillbaka och är sedan några år ekonomisk fri (det är vad jag kallar en äventyrlig resa). Nu gör jag det jag alltid velat göra: ge gemene man motivation och kunskap att hantera sina pengar och förverkliga sina drömmar. Jag skrivit boken The HenHouse (www.HenHouseworld.com) och håller föredrag om pengar och motivation.

Här kommer jag dela med mig av mina erfarenheter av att arbeta med finans, och av min personliga resa till ett liv i ekonomisk frihet. Med denna blogg hoppas jag att kunna inspirera fler till att skapa sig end god relation till sin ekonomi, och att nå större ekonomisk frihet.

Tillsammans med kognitionsvetaren Elin Helander, som skriver bloggen ”hjärnkoll på ditt sparande” på Nordnetbloggen kommer vi göra en dykning in i vad som krävs för att nå ekonomisk frihet – jag utifrån mina egna erfarenheter av en sådan resa, och hon från ett kognitionsvetenskapligt perspektiv, alltså hur vårt betende och tankar påverkar oss och hur vi kan samarbeta med vår hjärna för att lättare lyckas.

Blogg 1,

Välkomna till första inlägget i bloggen ”Pengar är energi”

Varför har vi vanor?

Svaret är enkelt. Genom att ha vanor så spar vi på energi. Här berättar Elin Helander om att goda vanor är vägen till en större ekonomisk frihet och hur du gör för att skapa dig de vanor du vill ha.
Jag kommer i detta inlägg dela med mig av 3 goda vanor som har tagit mig i rätt riktning till det liv jag lever idag.

3 vanor som leder till ekonomisk frihet

Jag vill dela med mig till dig 3 vanor som har gjort min resa till ekonomiska frihet möjlig. Dessa vanor är så enkla att du sparar pengar utan att egentligen behöva tänka så mycket på det. Och jag lovar dig att det kommer hjälpa dig att sova gott om nätterna.

1. Betala till dig själv först. Månaden ska börja med att ditt sparbelopp dras automatisk från bankkontot. Detta gör att du fokuserar på hur du ska kunna betala dina räkningar (istället för att fokusera på hur du ska kunna spara). Om pengarna inte räcker till räkningarna så blir din uppgift att ta reda på hur du kan minska utläggen eller öka inkomsten. Du får inte nagga på ditt sparande. Det är ju du som ska komma först.

2. Skriv ned alla dina utgifter på ett papper eller i datorn under 6 månader. Lägg de sedan månadsvis i olika kategorier som boende, el, mobil, mat, kläder, nöjen, etc. Då vet du vart pengarna verkligen går. Först när du har gjort detta kan du sätta upp mål för var du kan minska dina utlägg. Följ sedan upp och om du gör detta till en vana.

3. Mitt sista tips handlar om inköp. Sätt 30 % lägre budget än du har råd med på stora inköp. Här kan du spara många sömnlösa nätter (och mycket pengar). Ta det största och viktigaste köpet av alla i livet – bostaden. Denna kostnad är den största du har och som du är mest känslig för vid förändringar som långvarig sjukdom, arbetslöshet eller brusten prisbubbla. Om du t.ex. har råd med 1.500.000 kr för ett husköp, säg då till dig själv och mäklaren att huset får kosta max 1.000.000 kr. Du kommer med all sannolik att betala mer än du hade tänkt dig. Fråga någon som har köpt bostad.

Lycka till/Ulf

Riskvägda lån eller krona mot krona lån är den stora frågan för bankvärlden eller?

Peter Sands, vd för Standard Chartered, tycker enkla sätt är farliga och påpekar att om banken inte får riskväga sina lån kommer bankerna att ta större risker för att tjäna mera pengar.

Men nu är det ju så att vi kanske inte får betalt för risk utan för tänkt risk, vi vet ju vad som hände 2007 när noll risk blev 100 % risk över en natt.  Vi vet också vad som hände med Europeiska länders riskförändring i Europa under 2010.

När vi nu har detta på vår näthinna kanske det är bättre att räkna en utlånad krona som en utlånad krona och inget annat. Lägg kraften på att bevaka, följa upp och korrigera utlåningen.

Om du vill kalla detta för en risk är ok men du kan inte kalla det en offentligt vedertagen exakthet eller sanning. Sanningen är att banken har lånat ut ett visst antal kronor inget annat.

Enkelt är bra, för det är förståeligt. Matematisk perfektion leder i finansvärlden till exakta felaktigheter. / Ulf Egestrand

Att ta en dator och slå den i bordet är ingen lösning när något går fel. Att vara varsam och omtänksam om datorn håller den helt enkelt fungerande, ”glad” och ”lycklig”. Vem vill inte ha en glatt brummande dator?

Alla vet att man skall vara rädd om sina saker så att de håller längre och behöver mindre reparationer.

Det gäller naturligtvis även på arbetsplatsen även om vi inte alltid är lika försiktiga där. Vi vet alla vad det betyder i längden om vi inte tar hand om grejerna där: Högre kostnader, sämre resultat för företaget vilket ger mindre med pengar till annat.

Denna kunskap har varit självskriven sedan vi började använda redskap, maskiner eller spara på saker.

Nu har man kommit fram till att detta även gäller en annan resurs på arbetsplatsen.

Detta framkommer i artikeln ”The pursuit of happiness in the workplace” av Della Bradshaw i Financial Times den 20:e maj med den belysande underrubriken: ”Insikten att lyckliga medarbetare tenderar till att vara mer produktiva har uppmuntrat akademiker att studera arbetsglädje på djupet”.

Människan kommer snart att vara lika betydelsefull som maskinen. Det kallar jag glädjande nyheter.

Nu är bara frågan: När ska alla få lära sig ekonomi i skolan? / Ulf Egestrand

Steven Vanackere, Belgiens finansminister säger i dagens Financial Times, ”Det är en egendomlig motsägelse att säga att kvalité är viktigare än allt annat… Se hur världen tittar på oss. Tempo är en del av kvalitén.”

Tid är underordnat kvalité för beslut som har mycket omfattande effekter på demokratin och därmed påverkar samhällets individer och deras framtid. Europa byggs för Européer inte för övriga världen.

EU:s valutaprojekt är ett tydligt bevis på konsekvenser där man sätter tiden i första rummet. Det är just därför vi sitter i denna röra.

Vi bygger ett gemensamt Europa, inte en gemensam sommarstuga som kan rivas, byggas om och byggas till efter behag.

Det är dags att lägga mer vikt vid kvalité.

Vi måste hitta en lösning som har varaktighet i sina gener.

Dessa gener måste därför innehålla en regering, en finanspolitik och en nationalbank i Europa innan man går i ihop med en valuta.

Med en gemensam valuta måste alla dra åt samma håll.

Om du tror att det är möjligt måste du ge det tid för att skapa varaktig kvalité i beslutet.

Vi vill ha kvalitetstid med varandra, inte ett evigt tittande på klockan. / Ulf Egestrand

Frankrike har fått bättre tillväxtsiffror än förväntat. Genast kommer uttalande som, ”Frankrike är inte Europas sjuke man” från Peirre Moscovici, Frankrikes finansminister (i dagens FT). Många andra exempel på samma fenomen ser man idag, ett är SBAB:s derivat- och placeringsbeslutsfattare (i dagens Di). Vilket fenomen pratar jag om?

2002 års vinnare, av Riksbankens Ekonomipris till Alfred Nobels minne, Daniel Kahneman behandlar i sin bok ”Thinking fast and slow” beteendevetenskapliga aspekter vid beslutfattande som verkar vara relevanta just här.

Säg att möjligheten att vinna på ett lotteri är 1 på 100 då tror vi att den är 5 på 100. Vi tror att möjligheten att vinna är 5 gånger större än den verkligen är.

Om möjligheten är 99 på 100 att vi ska vinna tror vi att det bara är 90 på 100. Alltså risken att det vi vill ska hända inte händer är 10 gånger större än verkligheten säger oss.

Det kallar han ”loss aversion”, förlustundvikande. Vi verkar vara mycket mer rädda för att förlora något än vi är att inte få något. Även om vi också övervärderar möjligheten vid låg chans.

Frankrikes finansminister visar just dessa tendenser genom sitt uttalande. Han vill inte ändra på något till det värre genom mer besparingar, utan hoppas på att nu har det vänt. Liknade gäller SBAB som fortfarande hoppas att förlusten ska försvinna.

När ska vi lära oss att se sannolikheten i vitögat istället för att vara ”förlusträdda” optimister. / Ulf Egestrand

Målet för många tjejer och killar vill åka Vasaloppet i mars, men vad krävs?

Dum fråga säger du säkert, det är självklart, träning och åter träning. Som Mohammed Ali, en av de största inom tungviktsboxning, sa: ”Matcherna vinner jag på landsvägen.”

Men denna insikt om att göra hemläxan för att nå bästa resultat är som bortblåst när det gäller finans.

Vi stolpar helt otränade in till vår bank och förväntar oss få veta hur man klackar en boll, slår långpassning och spelar i högsta finansdivisionen utan någon som helst träning.

Vi tror att vi inte behöver vara pålästa och förberedda för ”finansloppet”, för att någon annan tränar för oss, själv har vi inte tid.

Skadorna och utmattningen för många efter 2008 är tecken nog på att den taktiken inte fungerar. Som pensionssparare och skattebetalare fick du ta notan.

Det finns inga korptävlingar i finans bara ständigt pågående världsmästerskap.

Du kan inte heller välja bort ”finansloppet” det startar den dagen du föds vare sig du vill eller inte. Livet är fyllt av ekonomiska beslut som boende, pensionssparande, finansiering av utbildning, semesterresor, etc.

Tro inte att det finns några genväger, om det vore så enkelt skulle det inte vara något lopp.

Frågan man måste ställa sig är: Är jag fit för ”finansloppet”? / Ulf Egestrand

“Konsumentverket varnar samtliga sju aktörer [svenska sms-lånebolag] som har granskats hittills, denna grupp är de sju största på marknaden. Ingen av dessa har gjort adekvata kreditprövningar av kunderna. Ingen av de sju har heller valt att överklaga beslutet.” (DI-artikel “Sms-lån allt större problem”)

Varför skall de göra någon kreditbedömning med effektiva räntor som rör sig mellan 219 och 154 procent årligen, siffror enligt samma artikel.

Det räcker med att två av tre betalar för att de ska göra vinst på i runda slängar 25% på utlånat belopp.

Det skulle vilken långivare som helst vara hur nöjd som helst med.

Nej, borde inte konsumentverket vara mer intresserad av preventiva syften för kunden . Vi tycks följa den svenska alkoholpolitikens traditionella väg med att försöka stoppa utbudet istället för att jobba med ”efterfrågeproblematiken”.

Vad förväntar vi oss, när vi de senaste hundrafemtio åren har rört oss från en värld där de flesta fick mat och husrum istället för pengar, till en värld där vi idag få ta hand om vårt eget boende, inköp och pensionssparande, utan någon som helst utbildning i ekonomi.

Som Liam Neesons fiende säger i filmen Taken, ”Good luck”. / Ulf Egestrand

Väst lånar och spenderar, öst producerar och sparar. Många kloka västhjärnor har brottats med detta fenomen. Svaret blir oftast:

Kan vi bara få Östasiaterna att inse glädjen i att spendera mera och spara mindre skulle det mesta av våra problem vara lösta. Om sedan mer av produktionen kunde förläggas till väst så skulle lyckan vara total.

Dessa tankar är naturligtvis behjärtansvärda, men vi lägger lösningen hos Öst som vi inte kan styra.

Om vi tar produktionen först. Den har vi som aktieägare/ägare över vårt eget sparande och pensionssparande lagt i företag som ser kostnadsfördelar med produktion i Asien. Det ger ju bättre avkastning.

Sedan köper vi dessa kostnadseffektiva varor. Vi har under de senaste 20 åren köpt mycket mer än vi kunde drömma om och framför allt vad vi haft råd till, telefoner, datorer, kläder och skor.

Lån till konsumtion har vi fått från vår vän långt i Öst.

Det hemska uppvaknandet kom 2008 eller var det bara en mardröm som vi har försökt somna om ifrån.

När ska vi i väst verkligen våga vakna upp och se sanningen i vitögat och inse att situationen vi befinner oss i beror på oss själva och ingen annan.

Att vi köper varor från Öst är inte fel eller dåligt.

Men vad förväntar vi oss ska hända om ”kornboden” har varit tom i åratal och vi har mättat våra konsumtionshungriga magar genom att spendera våra barns och barnbarns framtida inkomster.

Vi får nog se fram emot magrare tider och det kommer vi att klara av, så länge vi inte skyller på någon annan.

Ingen har tvingat oss att låna. / Ulf Egestrand

I ”The unfair trade” av Michael Casey, en New York Times bestseller, framstår vi medborgare som offer, vilka inte kan göra något åt vad som händer oss och våra pengar. Tex säger han, fritt översatt, att: ”Kina och deras hårt arbetande och sparande människor har både skuldsatt och berikat amerikanen”. 

Du får en bil i födelsedagspresent och sätter dig genast till att köra, för det vill du ju. Det är frihet. Du får lära dig var gaspedalen sitter och sen är det bara att dra på.

Det var ju enkelt det här. Vägen svänger men du håller fortfarande foten på gaspedalen som rådgivaren sa.

Oj, du kom lite för fort in i kurvan och kraschar. Vad som händer med dig kan du ju räkna ut, skadad, rädd och upprörd.

Vems fel var det här? Den som gav dig bilen? Den som gav dig körråden?

I pengarnas värld ger kunden, arbetsgivaren eller staten dig pengar i form av ersättning eller lön och banken eller försäkringsbolaget ger dig råd.

Det kan ju knappast vara kundens eller arbetsgivarens fel, vi vill ju ha mer från dem. Det kan knappast vara bankens eller försäkringsbolagets fel, för de äger inte dina pengar.

Det är du som signerar dina lånehandlingar och placeringskontrakt som har ansvaret inte någon Kines eller bankanställd.

Skaffa dig erfarenhet och kunskap om pengar och finans. Börja med att förstå: Fyra P för Pengar.

• Protection – Pengar är Trygghet. Du kan vara sjuk en dag utan att bli orolig för de ekonomiska konsekvenserna
• Possibility – Pengar ger Möjligheter: Du kan göra din drömresa, utbilda dig eller starta eget.
• Power – Pengar medför Makt och Inflytande: Var vaksam över vad dina pengar gör i samhället.
• Personal – Pengar är Personligt: Du har ett ägaransvar, för ingen annan än du kan beskyllas för vad du gör med dina pengar.

Offertänket är inte lösningen. / Ulf Egestand

Men kan man lita på banken efter vad som har hänt de senaste åren? För att besvara den frågan behövs lite bakgrund. 

Sedan 70-talet har finansmarknaden just blivit en marknad. Banker och finansinstitut köper och säljer kundexponering och andra finansiella exponeringar av varandra.

Som att handla i så kallade RMBS:s (Residential mortgage-backed securities), sammanslagna bostadslån eller CDO:s (Collateralized Debt Obligation), andra sammanslagna lån som inte är bostadslån, med varandra.

Din bank förmedlar finansiella produkter till dig som kan köpas och säljas på den finansiella marknaden.

Den bankanställde är därmed en säljare av bankens produkter. Det innebär att du måste som köpare informera dig om vad du köper.

Du har ett ansvar mot dig själv, anhöriga och samhället för hur dina pengar placeras och hanteras. Du kan inte skylla på någon annan. Det är din framtid, ditt ansvar och dina pengar.

Till din hjälp ska du bygga din Tillitspyramid. Tillit är spetsen på pyramiden där basen utgörs av Förståelse och Medvetenhet. Förståelse har att göra med affärs- och finansavtal, vad de är och hur de fungerar. Medvetenhet rör insikten om mänskligt beteende, hur människor fungerar.

Utan förståelse och medvetenhet finns inte grunden för tillit och tilliten börjar hos dig själv.

Börja med att fråga, fråga och åter igen fråga tills du förstår. Be banksäljaren använda ord och exempel du är familjär med. Acceptera inte ord som RMBS:s eller CDO:s om du inte vet vad de står för.

Fråga, är att våga.

Du kan lita på banken. Den gör vad den ska göra, säljer finansiella produkter.

Frågan är: Kan du lita på dig själv? / Ulf Egestrand

Cervenka, Svenska Dagbladet, i sina underhållande och för många upprörande artiklar, behandlar finansiella fenomen som kan te sig skrämmande och svåra. Men är de det?

I sitt senaste väl beskrivande inlägg ”Världen är satt i pant”, (http://bit.ly/ReEG3w), beskriver Cervenka hur banker och finansinstitut lånar pengar genom att sälja tidigare givna lån eller låna ut lån (repor).

Vi kan tråckla in oss i denna finansiella instrumentvärld med sina besynnerliga namn som Repor, Colleteral Debt Obligations (CDO’s), Real Estate Mortgate Investment Conduit (REMIC), etc.

Men allt står och faller med tre grundläggande frågor för alla finansiella låneinstrument: Vem är låntagaren? Kan låntagaren betala och vill låntagaren betala?

• Vem är låntagaren? Sätter fokus vem du tar risken på.
• Kan låntagaren betala? Sätter fokus på låntagarens förmåga att skapa positiva kassaflöden, mer pengar in än ut.
• Vill låntagaren betala? Sätter fokus lånekontraktet, säkerheter och bestraffningsmöjligheter och låntagarens etik och moral.

Kan du besvara dessa frågor på ett tillfredställande sätt? Om inte. Gör inget, för allt står och faller med dessa ”Tre frågor”. Detta är finanskurs 1A. / Ulf Egestrand

Nu kommer inflationen hoppas vissa, med så mycket nya pengar efter QE3 och ECB:s OMT (köp av statsobligationer), båda ”dagenefterpiller” men med olika ingredienser. 

Inflation är vad vissa internationella politiker vill se, i och med sedelpressarnas arbete, baserad på investerande företagare och mer konsumerande medborgare.

Men företag ser minskade vinster och överkapacitet i sina fabriker som knappast ger möjligheter till investeringar eller lönehöjningar, bilindustrin är ett lysande exempel. Och om något ser lönerna ut att sjunka i USA (http://buswk.co/SmUXq1).

Högre löner eller investeringar från företagens sida är lika svårt att tro på som att vi skulle få en sommar till istället för den vinter som är på väg.

Men börsen går ju upp och räntorna faller det ger ju utrymme till konsumtion för de som har aktier, till och med huspriserna ser ju ut att röra på sig på sina håll.

Detta är i så fall bara en upprepning av vad som hände mellan 2003-2007. Lägre räntor ledde till aktieuppgång och dyrare hus som ledde till att vi lånade allt mer till vår hägrande förmögenhet.

Dessa prisuppgångar vi ser idag är bara ett tecken på att det finns för mycket pengar som måste gå någonstans och inte ett bevis på verkligt producerade kassaflöden genom högre löner eller högre företagsvinster.

Prisuppgångarna är inte inflation p.g.a. optimistiska företagare eller konsumenter, den är endast biprodukt av ett ”dagenefterpiller”. Vi kanske inte blir med barn men ångesten och baksmällan är fortfarande där. / Ulf Egestrand

Sedan en tid tillbaka är det klart att Europeiska Centralbanken får köpa statsobligationer utställda av Euroländer, det yttersta tecknet på vår ekonomiska okunskap.

De senaste 10 åren har banker och finansinstitut letat efter högre ränteavkastning, som den ”blindes jakt” efter en partner just innan baren stängs. I denna strävan har man börjat placera pengar i oattraktiva sydeuropeiska statsobligationer.

Detta är en kedjebrevspartner, då enda sättet för banker och finansinstitut att komma ur denna ångestfyllda situation är att någon annan tar över deras partner.

Men nu finns en lösning: Ungefär som ”dagenefterpillret”, ECB blir den evige ”stand-inpartnern” och tar över bankens position om ragget lovar att piffa upp sig lite!

Hur kunde det gå så galet?

En anledning till eurodebaclet är att vi medborgare inte fått någon utbildning i ekonomi och i att våga ta ansvar för våra pengar.

Vi behöver utbildning i ekonomi där vi tex får lära oss att man alltid måste tjäna mer  än  man spenderar. Spara och Slösa har tydligen förskjutits till en Törnrosasömn i något bortglömt slottstorn. Om du inte vet vem Spara och Slösa är, fråga mor och far eller deras föräldrar.

En husspekulant är inte en investerare då husköpet endast kommer att medföra ständiga utflöden av pengar tills den dagen huset säljs, med eventuell vinst. Husköpet blir ren spekulation och än värre är det om ingen amortering görs såvida du inte är i bygg- eller fastighetsbranschen.

Hur vi konsumerar, investerar och spekulerar får ekonomiska konsekvenser som kan leda till: för hög hyra, för mycket lån, beroende av en fastighetsmarknad som vi inte kan påverka, pensioner som inte räcker till, budgetunderskott och statskuld.

Att förstå ekonomi är en demokratisk fråga. Men ekonomi och pengar är ju kapitalism, kanske du säger.

Pengar är inte höger- eller vänsterpolitik. Vad vi gör med pengarna är höger- eller vänsterpolitik.

Om vi hade fått mer ekonomisk grundutbildning tror jag inte ECB hade blivit tvungen att bjuda på ”dagenefterpiller”. / Ulf Egestrand

Knepen är många för att försvara ECB:s nya stödköpsprogram (OMT).

Martin Wolf på Financial Times behandlar ECB:s variant i artikeln ”Draghi alone cannot save the euro” in Financial Times from the 12th of September. http://on.ft.com/Sbu8ku

Han skriver. ”Argument för ’Outright Monetary Transactions’ från Europeiska Centralbanken är genialiska. För, som de säger, stödköpen av statsobligationer är inte ett sätt att finansiera länder som har problem utan ECB insisterar på att det endast är en biprodukt.”

Det är som om en avgiftningsklinik skulle bjuda sina intagna alkoholister på vodka för den goda smakens skull. Sedan påstå att det inte är ett sätt för patienterna att bli berusade utan att berusningen är en bieffekt.

Hur mycket kan man lura sig själv. Inom psykologin skulle man väl kalla det för framing, att man blockerar ut det som inte passar bilden, eller i värsta fall förnekelse.

I båda fallen har man inte hjälpt patienten. Mer ärligt vore det nog att kalla en spade för en spade.

Vi vet ju vad man är ute efter i vodkan och inte är det smaken. / Ulf Egestrand

James Bond vill vi inte ska bli styrd, han löser ju uppdragen exakt på ett sånt fartfyllt, nervpirrande och sexigt sätt som vi vill, men är det bra?

M ger en klar bakgrund till uppdraget, vad som är de känsliga punkterna, vad som är målet och vilka verktyg som han kan behöva använda.

Agent 007 får helt enkelt strikta förhållningsregler.

Men det är inte slut där. M håller James under nära uppsikt och har en otrevlig vana att veta vad James håller på med.

Vi som exalterade tittare vill se James lösa uppdraget på sitt våghalsiga, explosiva och tuffa sätt utan några patetiska begränsningar från M.

När du kommer hem från biobesöket ser du att du har fått ett brev från ditt försäkringsbolag om hur dina pensionsbesparingar har utvecklat sig.

Genast blir du som M och tänker, ”Det var väl inte det vi hade förespeglats”.

Det är bara en stor skillnad mellan dig och filmens M. M som uppdragsgivare tar den på fullaste allvar. M vet och förstår vad Agent 007 gör och ger tillrättavisningar om James skulle gå utanför givna ramar.

Vår agent gjorde saker som vi inte förstod och inte brydde oss om att kolla upp eller begränsa under upprinnelsen till 2007.

Världen i dag drivs och sköts av agenter (banker, fonder och VD:ar) som vi som uppdragsgivare (sparare, aktieägare och fond andelsägare) inte förstår eller följer upp.

Hur tråkigt det än låter så måste du vara en M för dina pengar. Dina pengar är ditt ansvar och ingen annans hur gärna du än vill tro att agenten tar din uppdragsgivarroll. Som vi vet blir James lätt distraherad av sin bonus, att träffa vackra damer.

Du vill inte ha en fartfylld, nervpirrande, och sexig upplevelse med ditt pensionssparande. Agent 007:s roll är viktig men M:s roll är viktigare. Bli en M för dina pengar. / Ulf Egestrand

På 80-talet var den danska kronan värd 65 öre, det var tider det. I och för sig kan aldrig en Tuborg komma upp till sitt rätta värde men…….

Sedan mellankrigstiden är det bara en valuta som kronan har stärkts emot och det är det brittiska pundet. På 30-talet kostade ett pund 15 kronor och idag drygt 10 kronor.

”Ja men en svag krona gör ju att vi kan exportera mera.” Det är sant, men allt kommer inte från Sverige av det som ingår i våra produkter. Dessutom har värdet av vad vi svenskar tillför produkten minskat.

Att vår svenska insats blir mindre värd när vår krona försvagas gör att vår köpkraft minskar. En utländsk produkt och aktie blir dyrare för oss.

Kronans försvagning har pågått länge men sedan mitten av 70-talet har försvagningen varit påtaglig. Då fick man en tysk mark för en krona, idag kostar den omräknat med Eurons hjälp drygt 4 kronor.

”Hur kan det komma sig att Tyskland har varit så framgångsrikt?” Genom en effektiv industri, målmedveten politik, en stark Bundesbank och med ett brett folkligt stöd för allt detta har Tyskland lyckats.

Om vi nu skulle se ut som en bra investering i dessa kristider är det ett bra betyg till Sverige. Vi kan inte både vara ett ekonomiskt starkt land och ha en svag valuta.

Räntan har ingen påverkan på detta, se bara på Japan, Danmark eller Schweiz. En halv eller för den delen en och halv procent lägre ränta är inget om man är rädd att förlora delar av kapitalet. Som man säger idag ”Det är inte avkastning på kapitalet som är vikigt, utan att få tillbaka kapitalet.”

Stå på dig Ingves, industrin får nog vara så god att anpassa sig, det har tysk industri fått göra. Vi får fortfarande bara 25 gamla pfennig för en svensk krona. / Ulf Egestrand

I helgens Financial Times står det att matproduktionen måste öka med 70% för att kunna mätta den förväntade befolkningen på 9 miljarder människor år 2050. 

Därför, som det skrivs om i artikeln, börjar MacDonald’s och andra matproducenter skapa allianser med småbrukare världen över för att säkerställa leveranser av basprodukter för sina företag, allt ifrån kött till kakao, samtidigt som de ger tips om hur man kan öka produktionen för jordbrukarna.

Hans Jöhr, ansvarig för Nestle’s lantbruksenhet, frågar sig. ”Vem kommer växa våra grödor i framtiden?” För som han säger i Japan är snitt åldern på lantbrukaren 68 år, i Storbritannien är den 60, Ghana 59. När han frågar en jordbrukare i Kina får han till svar att hans dotter ska minsann inte följa i hans fotspår.

Men lösningen kanske finns i en annan artikel från helgens Financial Times. I en intervju med skådespelerskan och tidigare modellen Isabella Rossellini får vi veta att hon köpt mark på Long Island utanför New York för att starta ett lantbruk.

När detta blev känt blev hon till sin förvåning kontaktad av unga välutbildade personer som tyckte att det var intressant.

Isabella säger. ”På min tid när man var ung och välutbildad ville man åka till staden, du ville inte bli en bonde, men dagens generation är intresserad av miljö och mat, att vara lantbrukare är en livsstil.”

Det är mer av bonden Isabella Rossellinis entreprenörsanda som behövs i dagens samhälle.

Eller hur skall vi annars lösa matproblematiken? / Ulf Egestrand

Läs gärna artiklarna:

A shift from subsistence: http://on.ft.com/PxvAjL

Isabella Rossellini: http://on.ft.com/NVarws

Allmän folkskoleutbildning har nu funnits i Sverige sedan 1858 och lön i form av pengar har i och med industrialismen betalats ut sedan mitten på 1800-talet. Vi har sedan decennier tillbaka köpt vårt eget boende och vi har sedan mitten av 1990-talet börjat ta ansvar för delar av vårt eget pensionssparande. 

Alla dessa saker vi har fått ta ansvar för som individer har ökat vårt ekonomiska ansvar som samhällsmedborgare och privatpersoner. Har vi råd med huset vi köpte? Kan vi köpa den mat vi behöver? Har vi pengar till våra barns start i livet? Har vi pengar till vår pension?

Det är mycket mer än att läsa och räkna som behövs för att klara av att ta det ansvar som har delats ut till oss alla sedan mitten av 1800-talet.

Allt vi gör, allt vi bestämmer oss för att göra och allt vi drömmer om att göra kräver någonstans pengar och därmed förståelsen för vad pengar är och vilket ansvar de för med sig. Detta är detsamma vare sig det är kapitalism eller socialism.

Pengar är inte politik utan det är vad vi gör med dem som är politik.

Att det alltid skall bli mer pengar in än ut eller i alla fall inte mindre med pengar in än ut gäller i alla politiska system.

Vi har haft allmän rösträtt för både män och kvinnor sedan 1921 och det har inneburit att vi har samhällskunskap på schemat.

Att få utbildning i pengar och finans är i vårt system också en demokratifråga.

Vem vill stå naken inför ekonomiska beslut.? / Ulf Egestrand

”Framtidens ungdomar kommer inte att söka ett jobb, de kommer bli tvungna att skapa ett.” Säger, den amerikanske journalisten och författaren, Thomas Friedman.

Man behöver inte kunna se in i framtiden för att inse ovan. Med de arbetstillfällen som försvunnit i företagen i nästan alla branscher sedan 2008, som inte har kommit tillbaka, ter det sig mer och mer självklart.

Företagen blir mer och mer effektiva och därmed behövs färre och färre medarbetare för att möta en ökad efterfrågan. Scania t ex producerar mer än fem lastbilar per anställd idag istället för som i början av 90-talet bara en och det kommer inte sluta där.

Om vi accepterar detta som en framtida realitet att färre och färre kommer att vara anställda, innebär det att vi kommer att bli tvungna att bli entreprenörer och egna företagare.

Vilka kunskaper behövs för det?

Framtidens ungdomar behöver nya kunskaper för att kunna skapa ett jobb. / Ulf Egestrand

P.S. Finans och ekomoni är en av dem.

I Kina sägs det att konsumtionen skulle öka om sparräntan var högre. Hur kan det komma sig när den vedertagna tanken är att man konsumerar mera om ränta är låg för då har pengar lägre värde i form av lägre avkastning och därmed borde pengarna börja bränna i fickan.

Detta gäller inte om konsumenten känner sig osäker inför framtiden. Här är två sådana fall.

För det första, om man tycker att huslånet man har tagit är för stort i förhållande till arbetsinkomsten är det antagligen det som hämmar konsumtionen i väst nu.

För det andra, om räntan på det man har sparat inte räcker till framtida konsumtionsbehov hämmar det också konsumtionen

För tillfället ser det senare fallet ut att gälla för kinesiska konsumenter.  De sparar ungefär halva sin inkomst för framtida behov, sjukvård, utbildning, boende, etc.. Om sparräntan däremot skulle vara högre skulle de våga konsumera mera för den högre räntan gör att sparkapitalet automatiskt ökar snabbare.

Nollränta hjälper inte konsumtionen om den kinesiske köparen är osäkra inför framtiden.  / Ulf Egestrand

Vilka konsekvenser får nollräntepolitik på din konsumtion efter pension?

Pensionssparare växlar i de flesta fall över till mer räntebärande papper för att göra sig säkra på att de har ett förutsägbart belopp av pengar att leva på.

Säg att du vill ha 20.000 i månaden när du går i pension vid 65 och beräknar leva till du är 85, det betyder att du i 20 år kommer att leva på ditt sparkapital. Låt oss bortse från skatter och inflation vilket bara skulle öka kravet på avkastning.

Om räntan är 5 procent på ditt kapital efter pensionen behöver du ett kapital på lite drygt 3 miljoner.

Om räntan däremot är 0 procent på ditt kapital efter pensionen behöver du ett kapital på 4,8 miljoner.

Om du hade förväntat dig en avkastning på 5 procent men den bara blev 0 procent saknas 1,8 miljoner i sparade pengar, du har bara pension fram tills du är drygt 77 år. Om du vill ha pengar till 85 har du 12.500 att leva på per månad.

Ju lägre avkastningen är desto mer måste man spara fram till pensionen eller om man redan är pensionär ju lägre avkastningen är desto mindre har man att konsumera för.

Ja, men detta gäller ju bara pensionärer säger kanske någon.

Med dagens upp och ner vända befolkningspyramid, med låga födelsetal och längre livslängd i väst och Japan och snart också i Kina och Korea (http://www.youtube.com/watch?v=DCPCQrxBUOU&feature=player_embedded), står vi inför ett helt nytt samhälle, med nya problem och nya lösningar.

Då tryggheten för vad staten kan betala för och tillväxten (förräntningen) på sparkapitalet inte längre ger utrymme för mer konsumtion kommer nollräntor kanske ge till och med motsatt effekt. Nollränta hjälper inte! / Ulf Egestrand

En klar attitydförändring har skett hos husköpare i USA. Från att tidigare ha amorterat av sitt huslån på 30 år så väljer nu ca var fjärde att lägga upp en plan på att betala av lånet på 15 till 20 år eftersom räntorna är lägre och ger mer utrymme för amortering. 

I samma stund finns det nya tankar i finansmarknaden, att staten aldrig skall behöva betala av delar av sina lån.  Amerikanska staten äger idag drygt 15 % av sin egen statsskuld genom att Federal reserv köpte Amerikanska statsobligationer.

”Staten har lånat av sig själv så varför inte bara riva skuldebreven? På det sättet skulle ju statsskulden omedelbart minska i USA med mer än 2 biljarder dollar” säger de.

Pengar är inget matematiskt eller naturvetenskapligt fenomen utan helt baserat på förtroende mellan människor. När någon ger dig en 100-lapp så förutsätter du att den har ett värde av hundra kronor.

Om staten skulle be National banken att trycka pengar mot ett skuldbrev som sedan rivs sönder skulle Europa förutom Tyskland nog inte vara sena med att hänga på.  Om detta hände, skulle kanske hela finanssystemet, som bara bygger på förtroende, sättas ur spel. Vem vill gå tillbaka till byteshandel.

Hela tanken med att låna pengar bygger på att du har en ide (anställning, investering eller företagande) som kan ge positivt kassaflöde på sikt med vilket du kan amortera av krediten. Långivare glad, låntagare glad och ett glatt samhälle där pengar fungerar som betalningsmedel och krediter vågar ges.

Det gäller att ha en avbetalningsplan, inte en dokumentförstörare innan du tar ett lån. Husägaren i Amerika verkar förstå det i alla fall. / Ulf Egestrand

I sin senaste typiskt träffande söndagsartikel, ”Den stora blåsningen”, skriver Andreas Cervenka, på Svenska Dagbladet, om digitala pengar på banken och sedlar i handen. Pengarna på fickan är alltid lika mycket som det står på dem, en hundralapp är hundra kronor, men hundra kronor på banken kan vara noll kronor nästa dag. 

En bank kan gå omkull men det gör inte pengar i fickan.

En annan skillnad som kan vara lika dramatisk är priset på pengar, riksbankens ränta. Räntan indikerar skillnaden mellan pengar i handen och bankkontot.

Om riksbankens ränta är hög, oftast under tider med hög inflation, så är pengarna på banken mer värda än dem på fickan. Du får ränta på pengarna i banken, om det är det omvända så är pengar på fickan mer värda. Pengarna på fickan kan ju aldrig få ett nollvärde.

Men riskbanken har tron att pengar på fickan alltid brinner och snabbt kommer att konsumeras upp. Sedan 2008 verkar det inte vara fallet. Vi verkar inte spendera mer även om räntan är rekordlåg.

Här kommer en annan faktor med pengar. Pengar är frihet.

Vi har mest varit fokuserade på att bli rika utan att ha frihet som mål. Vi är mer skuldsatta än någonsin och de senaste tio åren har det inte skapats något högre värde på något annat än råvaror, obligationer och för gemene mans fastigheter. Ni kanske minns min senaste blogg, ”Lånekarusellen gör husköparen yr”. Är det så att yrseln börjar avta?

Börjar vi inse att pengar inte bara symboliserar den siffra som står på sedeln eller bank kontot, utan också frihet? I så fall är sedeln på fickan den ultimata friheten. / Ulf Egestrand

Många tror att dom är med i fastighetskarusellen fast egentligen sitter dom fast i lånekarusellen sedan decennier.

Under denna karusellresa har synen på skuld totalt förändrats. Förr hade alla som mål att vilja betala av sitt huslån innan pensionsdagen. ”Den som är satt i skuld är inte fri” som Göran Persson sa. Nu är tanken att aldrig bli fri.

Samtidigt som detta synsätt har förändrats så har räntorna sjunkit från 2-siffriga till låga 1-siffriga tal.

Detta har skapat en uppgång på fastighetspriserna som har tiofaldigats i förhållande till lönehöjningarna under samma tidsperiod. Våra inkomster räcker inte längre för att betala av huslånen.

Med detta har frågan vridits från att vara: Vem vill köpa ditt hus? Till: Vem vill köpa ditt lån? För du kommer aldrig att ”äga” ditt hus, kommer bara att vara ett lån.

Lånekarusellen har gjort husköparen yr av spekulationsiver.

Om du är intresserad av detta fenomen kan jag rekommendera boken ”This time is different” av Carmen M Reinhardt och Kenneth Rogoff. Rogoff var tidigare chefekonom på IMF (International Monetary Fund).

Lånekarusellen gör resan till en uppåtgående berg och dalbana men tänk om den stora dippen kommer just när du hade tänkt kassera hem din karusellvinst eller ännu värre, om du av något annat skäl just då tvingas av karusellen. / Ulf Egestrand

Att idag bära ett armbandsur som kan reta andra är något man bör se upp med .

Idag diskuteras skillnaden, som ökat, vad det gäller levnadsstandard mellan individer och delar av samhället. Allt som kan visa på utanförskap skapar ilska som hos Occupy Wallstreet eller artiklar om höga chefers bonusar.

Nu skulle man kunna tro att denna diskussion skulle hålla sig inom den finansiella branschen. Citigroups chef Vikram Pandit eller Barclays chef Bob Diamond men även herrar inom andra områden kan påverkas av negativ press med anledning av ovan diskussion.

Som när man tittade närmre på ett foto av patriark Kirill i den ryska ortodoxa kyrkan som bar en klocka av det dyrare slaget, en Breguet för i runda slängar 200.000 kronor, vid ett officiellt besök på Kremlin.

Kyrkan hade försökt, med teknikens hjälp, ta bort armbandsuret från fotot men inte lyckats. För var hände, jo klockan han bar speglade sig i det blankpolerade bordet han satt vid.

http://gma.yahoo.com/russian-orthodox-church-apologizes-photoshop-stunt-191512414–abc-news-topstories.html

Denna fadäs upptäcktes dock av bloggare i Ryssland som i vrede påpekade den lyx som patriarken tycks leva i och på vilket sätt kyrkan försökt dölja det.

Man måste idag se upp med hur man beter sig, vad man säger och hur man återspeglas. Ett varningens ord till patriarken Kirill: Watch out! /  Ulf Egestrand

Enligt en undersökning gjord i 25 länder av Edelman har tilltron till banker och regeringar minskat med 40 % respektive 38 % de senaste åren.

Regeringar och banker borde ha ett mycket högre förtroende då de är några av hörnpelarna i vårt demokratiska samhälle. Teknologin däremot har vi mycket högre tilltro till, 79 %. Det positiva med denna höga siffra är att vi fortfarande vågar och vill känna förtroende för personer och system.

Undersökningen visade också att vi har mer tilltro till någon vi känner eller känner oss jämbördig med än för en VD eller politiker. Förtroendet för VD:ar har sjunkit från 50 % till 38 % och regeringsmedlemmar eller myndigheter har gått från 43 % till 29 % mellan åren 2011 och 2012.

Tilltron till en person som du själv har ökat från 43 % till 65 % och tilltron till en vanlig anställd har ökat från 34 % till 50 %. Ett lysande exempel på detta verkar vara alla möten och demonstrationer som kan skapas, med hjälp av några klick på en mobiltelefon, så länge det kommer från någon man känner och kan relatera till.

Det verkar som om de som styr lider av förtroendebrist. Kanske du snart kommer att bli uppringd av ett politiskt parti eller ditt företags informations- avdelning för att uttala dig till deras fördel. Eller gör vi redan det i de sociala medierna utan att vi vet om det? / Ulf Egestrand

Indien, världens största demokrati, har vuxit i ekonomisk betydelse sedan slutet av 80-talet. Demokrati i all ära men framstegen för individen är långsamma.

Bruttonationalprodukten ligger på runt tiotusen kronor per person och år vilket är en tredjedel av den kinesiska och en tjugosjundedel av den svenska. Fortfarande är var fjärde indier inte läskunnig vilket är i nivå med Uganda.

Kastsystemet i sin tur stoppar all rörlighet. Gifter man sig med någon från en högre kast tillhör barnen obligatoriskt den lägre kasten.

Det ökande våldet på kvinnor i en förort till Delhi bekämpas från polisens sida med att be kvinnor stanna hemma efter klockan åtta på kvällen.

En ny variant på fattigdomsbekämpning har också tagits fram av landets planeringskommission. De har i förra veckan helt sonika sänkt gränsen för vad som anses vara mindre bemedlad och därefter deklarerat att antalet fattiga har minskat.

Indien som resmål är naturligtvis en upplevelse som är svår att slå med Taj Mahals fantastiska byggnad, Ladakh med sina tre högsta motoriserade pass i världen, Delhis myller av människor, etc., etc..

Men om du tänkte flyga till Mumbai, boka inte än. Sedan 19 år försöker myndigheterna bygga en ny internationell flygplats där men inte lyckats komma längre än till bygglovsstadiet. Otroliga Indien. / Ulf Egestrand

I England pågår en debatt kring en extra skatt som ska läggas på försäljning av piroger. Dessa varma bakverk med köttfyllning som tillsammans med ”Fish and ships” är den vanlige engelsmannens favoriträtter.

Samtidigt som man gör detta har man sänkt skatten för de som tjänar mer än 1,5 miljoner kronor om året. Dessa två skatteförändringar tycker många visar att politiker inte har någon insikt, känsla eller förståelse för folkets vardag eller situation.

För premiärministern David Cameron gör det inte saken bättre att han är pundmiljonär och utbildad på elitskolan Eton. Sin bakgrund har han försökt tona ner genom att säga att han är folklig och som alla andra.

Det fick han dock äta upp då han på en fråga om när han senast åt en pirog svarade, att det inte var alls länge sedan. Men vid närmare efterforskning framkom det att butiken han nämnde har varit stängd sedan 5 år.

Misstroendet mot politiker är inte bara ett problem för de konservativa utan berör alla etablerade partier i England.

Så sent som för en vecka sedan förlorade Labour ett lokalval i en kommun där man sedan länge har haft säker majoritet.

Om man skall leda verkligheten krävs det nog mer än att bara vara gäst hos densamma. / Ulf Egestrand

Toppmöten har blivit som en turistindustri och de hålls med samma periodicitet som aprilregn.

Nu är det ett nytt Toppmöte på gång med ledare från 53 länder och 4 internationella organisationer: Seoul Nuclear Security Summit.

Om de kommer fram till något eller ej är frågan men en sak är säker mötet lyckas stoppa trafiken i staden under tiden det hålls.

Vägar stängs av för att göra resan mellan mötesplatserna för delegaterna så smärtfri som möjligt. Myndigheterna i Seoul har också bett biltrafikanter att lämna bilen hemma under konferensen och ta tunnelbana eller buss till jobbet .

För att kompensera olägenheten för medbogarna, som står för kulorna till evenemanget, kommer 100 extra tunnelbanetåg och 412 extra bussar att sättas in.

Det låter ju mycket, i alla fall om det skulle vara i Stockholm eller Gällivare, men då ska man veta att det bor 23 miljoner människor i stora Seoul.

En normal dag mellan 7 och 9 går det ett tunnelbanetåg varannan minut i Seoul och vagnarna är trånga, om man har en väska med sig måste man hålla den över huvudet för att man skall kunna få  med sig den.

I Korea har man väldigt lydiga betalare av Toppmöteskalas.  / Ulf Egestrand

För hundra år sedan kunde information i bästa fall spridas från by till by med hjälp av en dagsvandring. Det gäller inte längre. Idag sprids information med ljusets hastighet, en hastighet som inte ens var allmänt känd för hundra år sedan.

I sin ”State of the internet report” från Akai har man rankat världens bästa städer vad det gäller höghastighetsbredband. Av de 38 högst rankade var 37 från Korea eller Japan.

Korea tar de 10 första platserna och på elfte plats hittar man en Japansk stad.

Att informationen i Ostasien kan spridas snabbare och i större kvantiteter ger dem ett överläge. Som vi alla vet är information = kunskap.

Internet har också revolutionerat nyhetsmedia, bokbranschen utbildningen och allting annat som kan beskrivas med ettor och nollor.

Informationen finns där ute. Det gäller bara att komma åt den. Vem känner inte till hur enerverande det kan vara att vänta på en nerladdning eller att titta på klipp från nätet som hacker sig fram. Man kan lätt ge upp.

Jag tror att Sverige och Europa har en del att göra på den här fronten. Vi kan inte bara slå oss för bröstet och säga att det var Birgersson (Bredbandsbolaget) som startade det här med höghastighetsbredband.

Men som ensam lykta i mörkret utanför Ostasiens ljushastighetsvärld lyser Umeå. Med sin 20:e plats i världsrankingen är Umeå bäst i Europa och resten av västvärlden.

Grattis Umeå ni kommer att få The HenHouse snabbast i Sverige! / Ulf Egestrand

Här om dagen hörde jag en diskussion mellan två personer. Den ene frågade: Förstår vi vår ekonomiska exponering? Den andre svarade: Jag tycker att exponering är ett uttömt ointressant ämne. Risk är mer lockande.

Denna fascination för risk och sannolikheter utan att förstå eller vilja inse exponeringen kan få förödande konsekvenser.

Säkerhetsgruppen i Fukushima kände till en stor tsunami från år 800-talet men ignorerade detta när de beaktade säkerheten för kärnkraftverket. Vi vet vad som hände 2011. Nästan 20.000 människor förlorade livet.

I den finansiella världen händer saker vart 10 år som har en matematiks sannolikhet att hända bara en gång per sekel om ens någon gång mer. Vi har ju lärt oss från den förra finanskrisen.

Sedan 60-talet har det varit viktigare att tala i termer, sannolikhet. Tage Danielsson monolog ”Om sannolikt” belyser detta på ett så träffande sätt.  Klicka för att se

Jag är inte emot sannolikhetsberäkningar. De är viktiga och har sin funktion.

Men om vi inte både vet om och förstår exponeringen och dess redan kända konsekvenser, vad har vi då för hjälp av riskberäkningar? Då är vi som ”kejsaren utan kläder”, helt enkelt nakna inför sanningen. / Ulf Egestrand